onsdagen den 31:e mars 2010

Frusen lögn vs trafikpolitisk triumf

Jag är mycket glad att jag gissade rätt i måndags och att Alliansregeringen verkligen beviljade den samlade spår- och vägsatsningen som de regionala parterna i Stockholmsförhandlingen/16-gruppen kommit överens om. Det var inte helt lätt att utläsa ur DN-debatt men det pekade t det hållet.


Nu kan jag bara konstatera att Åsa Torstensson (c) brutit den gamla traditionen att regeringarna låter Stockholms behov av trafikinvesteringar stå tillbaka för satsningar på andra håll. Vi har fått full pott helt enkelt. Det är också en tydlig signal att Centerpartiet idag är ett Stockholmsvänligt parti.


Carin Jämtins påstående i DN:s nättidning i måndags om att Moderaterna skulle ha kört över Centerpartiet och Kristdemokraterna om Förbifarten hade redigerats bort i papperstidningen eftersom det var lätt att visa att det var en lögn - något Jämtin rimligen måste ha vetat eftersom både hon och jag ingick i Stockholmsförhandlingen. Tyvärr har denna lögn frusits fast i Jämtins samtidigt uttalade ultimativa löfte att köra över (mp) och (v) och yttrandet återgavs idag av Henrik Brors i DN:s analyskolumn.


Det blir nu allt klarare att motsatsen gäller: Centerpartiet har utövat ett mycket stort inflytande över trafiköverenskommelsen:

- Trängselskatten har permanentats. Centerpartiet var ända borgerliga parti som drev den frågan.

- Förbifarten genomförs kraftigt miljöanpassat med tunnellösning som sparar viktiga natur- och kulturlandskap. Centerpartiet uttalade sig 2005 för ett bygge av Förbifart Stockholm men med största möjliga miljöanpassning.

- Österleden genomförs inte (Jan Björklunds påstående om att detta är ett förverkligande av "Dennispaketet" är alltså inte sant). Här har Centerpartiet inte ändrat uppfattning.

- Trafiksatsningen består i stort sett av "hälften väg, hälften spår", något som var en av mina viktigaste utgångspunkter som Centerpartiets förhandlare. faktum är att det är marginellt mer pengar till väg men å andra sidan har en del av vägsatsningen en klar kollektivtrafikprofil, t. ex. busskörfält.

- Miljöbilsexplosionen. Andelen miljöbilar har mångdubblats sedan 2006, tack vare trängselskatt, miljöbilspremier, fordonsskatter och andra aktiva verktyg. För Centerpartiet är en huvudfråga att bilar behövs även i framtiden men att en förutsättning är att vi klarar att bryta sambandet mellan biltrafik och miljöförstöring.


Så sanningen ligger långt från Carin Jämtins desperata påståenden. Centerpartiet har kopplat ett tydligt grepp om Stockholms trafikproblem. Centerministrarnas insatser i kombination med en tydlig strategi i den lokala och regionala Centerorganisationen har gett resultat: Ett stort kliv i riktning mot en modern trafikpolitik för Stockholm som löser upp motsättningarna mellan jobb, välstånd och en hållbar miljö.


Jag befarar att Jämtins frusna lögn kommer att leva vidare. Men i historiens ljus är den - och dess annex av ultimativa löften - ett betydligt större hot mot henne och hennes parti än mot Centerpartiets uppenbara triumf.

Läs även Flanking i GP, Expressen, Peter Andersson, Jonas Pettersson, PJ Anders Linder, Signerat Kjellberg, Albin Ring Broman, Johan Hedin


Intressant? Andra bloggar om infrastruktur, stockholmsöverenskommelsen, stockholm, tvärspårväg, tvärbana, förbifarten, förbifart stockholm, åsa torstensson, centern, centerpartiet, alliansen, stockholms läns landsting, maud olofsson

tisdagen den 30:e mars 2010

När kommer MP att svänga om Förbifarten?

Som liberalt sinnad kan man ha många synpunkter på socialdemokraterna som parti. Men en elogé måste ges för att (S) fortfarande har kraft nog att ta ett samhällsansvar när det väl gäller. Gårdagens besked om att S säger Ja till förbifarten visar att de kan sätta samhällsintresset över partipolitiken.

Men beskedet är lika mycket ett kvitto på att den interna samordningen haltar i vänstern. Från talarstolen i landstingsfullmäktige i höst utlovade (S) ett gemensamt besked under våren. Nu tvingades Carin Jämtin ut på banan av Alliansens utspel i går - och det blev bara ett rött besked.

Än så länge svart på vitt att vänstern inte har kunnat nå enighet. Men frågan är om och när (MP) kommer att svänga? Ett tecken på detta är Yvonne Ruwaidas oblyga historierevisionism i gårdagens DN:

Det är vår utgångspunkt och ambition [att ge ett gemensamt besked], säger Yvonne Ruwaida och tillägger att inget parti än så länge ställt något ultimatum om förbifarten.

I samma tidning har tidigare utställts ett ultimatum - av densamme Yvonne Ruwaida. Någonting jag har skrivit om tidigare, och Svenska Dagbladets ledarsida nämner i dag. 2007 lät det såhär:

Om inte socialdemokraterna avvisar Förbifart Stockholm kan vi omöjligen bilda regering med dem efter valet 2010. (15/12 2007)

Det är tydligt att vänsterblocket känner sig pressade. Carin Jämtin ljuger rakt upp och ned om att Moderaterna "kör över" Centerpartiet i beslutet om Förbifarten. Och Yvonne Ruwaida förnekar sitt eget partis ultimativa krav.

Om (MP) planerar att byta fot om förbifarten är det bara välkommet. Leden behövs. Men det kommer bli en intressant övning att se Raymond Wigg, Björn Sigurdson, med flera från talarstolen, försöka förklara hur och varför denna eventuella omsvängning kom till stånd.

Det ser ut att bli en spännande följetong om Förbifart Stockholm på vänsterns planhalva.

Bloggar: Kent Persson, Seved Monke, Ewa Samuelsson, Krohniskt, Klamberg, Robert Noord

Intressant? Andra bloggar om infrastruktur, stockholmsöverenskommelsen, stockholm, tvärspårväg, tvärbana, förbifarten, förbifart stockholm, åsa torstensson, centern, centerpartiet, alliansen, stockholms läns landsting, maud olofsson

måndagen den 29:e mars 2010

Göm dig inte bakom våra kjolar, Carin Jämtin, för dom är alldeles för korta!

Carin Jämtin måste antingen ha lyssnat oerhört dåligt på mig under Stockholmsförhandlingens möten. Eller också saknar hon intellektuell hederlighet när hon hävdar att moderaterna kört över Centerpartiet om Förbifarten. Det har stått fullständigt klart under hela förhandlingen att Centerpartiet vill ha en Förbifart men med största möjliga miljöhänsyn.

Även utsagan att Alliansen satsar alldeles för lite på spår och kollektivtrafik är fräck på oanständighetens gräns. Regeringens satsning innebär i stort sett lika stora satsningar på spår som på väg samtidigt som stora delar av väginvesteringarna har en profil som stärker busstrafiken. Något sådant var trafikpolitiken inte i närheten när Carin Jämtin var med och styrde landet och hennes partikamrater Stockholms läns landsting och stad.

Den uppenbara sanningen är att Carin Jämtin är desperat. Hon är klämd mellan usla opinionssiffror och en vetskap om att Stockholmarna vill ha Förbifarten å ena sidan och sina kaxiga miljö- och vänsterpartisters hårdnackade Förbifarts-Nej på den andra. Att böja sig är att bjuda in valnederlaget. Och (mp) kan under rådande opinionsframgångar inte backa från sin ståndpunkt utan att förlora i trovärdighet.

Dagens besked är i själva verket ett stort misslyckande för de rödgröna. I november lovade den regionala s-ledaren Ingela Nylund-Watz i landstingets talarstol att de rödgröna skulle komma tillbaka med besked om Förbifarten under våren. Det lät ganska problemfritt. V och Mp instämde. Men Carin Jämtins utspel ger oss svart på vitt: De rödgröna har inte kunnat enas. De har redan i opposition misslyckats i regerandets svåra konst.

Jag förstår att Carin Jämtin är stressad och jag sympatiserar med hennes vilja att förverkliga majoritetens vilja. Men det ursäktar faktiskt inte hennes fräcka försök att skyla sitt maktspråk mot (mp) och (v) med att samma spelregler gäller i alliansen. För att parafrasera Carin Jämtins nuvarande partiledare berömda replik till Olof Johansson i en debatt i början av nittiotalet:
- Kom inte och göm dig bakom våra kjolar för dom är alldeles för korta.

Bloggar: Per Ankersjö, Kent Persson, Seved Monke, Ewa Samuelsson, Krohniskt, Klamberg, Robert Noord, PJ Anders Linder

Andra intressanta bloggar om , , , , , , , carin jämtin

söndagen den 28:e mars 2010

Intervju med spännande tandvårdsentreprenör

Blev uppmärksammad av min medarbetare Petri Salonen att SvD:s Näringslivsbilaga idag har en intervju med Marianne Westerlund, verksamhetschef för ett av Sveriges nyaste vårdföretag, Distriktstandvården i Sverige AB. Jag för här tipset vidare även om artikeln tyvärr inte finns på webben.

Distriktstandvården i Sverige AB (DTV) bildades när Stockholms läns landsting sålde 10 folktandvårdsmottagningar i slutet av förra året. Ett beslut som jag själv ser mig som upphovsman till och pådrivare bakom.

Jag tror att DTV gjorde ett lyckokast när de rekryterade Marianne som verksamhetschef. Jag har träffat henne två gånger. Hon utstrålar entreprenörskap så att det nästan smittar samtidigt som hon väl verkar identifiera hur svensk tandvård kan utvecklas för att både bli effektivare, ge mer utveckling åt medarbetarna och en god och kostnadseffektiv tandvård för patienterna. Det blir spännande att följa Marianne Westerlund och Distriktstandvården i Sverige AB framöver.

Intressant? Andra bloggar om Folktandvården, tandvård, privat tandvård, stockholms läns landsting, konkurrens, entreprenörskap, Distriktstandvården Sverige AB, Marianne Westerlund

Nu är det skarpt läge: Vilken del av vänstern tvingas lägga sig?



Så vitt jag kan se är dagens utspel på DN Debatt av regeringen en indikation på att man vill uppfylla överenskommelsen med Stockholmsregionen - som innebär en 100 miljarderssatsning på både vägar och spår i proportionerna 50-50. Stort grattis till Åsa Torstensson och Maud Olofsson för denna stora framgång.

Men det som dagens medierapporter kommer att handla om lär utan tvekan bli Förbifart Stockholm. Det är först nu det är skarpt läge, när regeringen svart på vitt deklarerar att förbifarten kommer att byggas, åtminstone om Alliansen får fortsatt förtroende efter 2010.

Dagens besked från regeringen sätter därför sökarljuset på det faktum att det nu finns två tydliga alternativ för Stockholmregionens infrastruktur. Å ena sidan Alliansen som satsar lika mycket på spårtrafik som på vägtrafik, och som tydligt deklarerar att förbifarten kommer att bli byggd.

Å andra sidan den splittrade oppositionen, där Vänsterpartiet och framförallt Miljöpartiet är emot. Som jag tidigare har skrivit om har MP ställt det ultimativa kravet att förbifarten ska skrotas för att partiet ska vara villigt att ingå i en eventuell vänsterregering. Socialdemokraterna å sin sida utlovade från landstingsfullmäktiges talarstol ett besked från de samlade rödgröna under våren. Det skedde vid budgetdebatten i november 2009.

Min fråga är därför mer aktuell än någonsin: När kommer vänstern att ge besked kring förbifarten? Och vilket parti kommer att tvinga lägga sig? Mot bakgrund av (S) historiskt låga siffror i Stockholmsregionen ser det ut som att Miljöpartiet - och Vänsterpartiet - skulle få ett starkt mandat i händelsen av att det blir en vänsterseger.

Med tanke på behovet av en ny led som kan avlasta Essingeleden och leda trafik runt innerstaden, och det mycket stora stöd som finns bland befolkningen för förbifarten borde vänstern av rena anständighetsskäl lämna besked i frågan i god tid till valet. Och de har faktiskt utlovat ett tydligt besked till väljarna.

Som Centerpartiets förhandlare i Stockholmsöverenskommelsen har jag tidigare bloggat om processen, bl.a. här.

Se Stockholmscenterns nya kampanj för den miljöanpassade förbifarten: jatillförbifarten.se

Läs även Johan Hedin och Per Ankersjö.

Intressant? Andra bloggar om infrastruktur, stockholmsöverenskommelsen, stockholm, tvärspårväg, tvärbana, förbifarten, förbifart stockholm, åsa torstensson, centern, centerpartiet, alliansen, stockholms läns landsting, maud olofsson

fredagen den 26:e mars 2010

Utmaning till politikerna: Köp en utsläppsrätt på Earth Hour-dagen


I morgon är det Earth Hour, världens största manifestation för klimatet då många lampor släcks runt om i världen en timme för att sätta fokus på klimatfrågan.

Det är knappast någon hemlighet att jag och min stadshuskollega Per Ankersjö (C) inte är eniga i Earth Hour-frågan. Jag tycker att det är ett kostnadseffektivt sätt att skapa opinion för klimatfrågan. Per tycker däremot att det är ett utslag för "green wash" - ett sätt att köpa sig fri från att ta de nödvändiga besluten för ett bättre klimat.

Vi är däremot eniga om att klimat- och miljöarbetet förtjänar reella insatser och inte bara opinionsbildning. Därför har vi båda köpt var sin utsläppsrättighet motsvarande två ton koldioxid - vi vill med detta lyfta betydelsen av utsläppshandel som lösning på miljö- och klimatfrågan.

Lite snabb huvudräkning gav vid handen att om alla landstings- och borgarråd köpte var sin utsläppsrättighet till i morgon skulle det motsvara två miljoner släckta glödlampor i en timme. En för varje invånare i Stockholms län.

Vi har därför utmanat de andra politikerna i Alliansen och vänstern i Stadshuset och Landstingshuset i ett debattinlägg på politikerbloggen att göra gemensam sak med oss och också köpa var sin utsläppsrättighet.

Bildbevis kan med fördel skickas till gustav.andersson@politik.sll.se - jag lovar att lägga upp bilderna på bloggen.

Om vi tillsammans kan föregå med gott exempel kan vi kanske skapa en folkrörelsen för köp av utsläppsrättigheter på Earth Hour-dagen. Då kan vi förena opinionsbildning med en gemensam krafthandling som verkligen ger effekt och aldrig kan kritiseras som green wash.


Se även Centerpartiets i Stockholms läns landstings webbsida, Pers bloggpost, samt Johan Norberg och Johan Hedin för ett annat perspektiv.

Intressant? Andra bloggar om Earth Hour, alliansen, centern, centerpartiet, stockholm, utsläppshandel, utsläppsrättigheter

torsdagen den 25:e mars 2010

Tvehågsen vänsterfront...

Idag presenterar vänsterpartierna sin gemensamma kampanj (svd, DN, TT) och Peter Andersson, Högberg, HBT-sossen med flera försöker hosta upp sig till entusiasm och framtidstro.

Entusiasmen i de ingående partiernas ledningar tycks dock begränsad. Tvärtom tycks de vara ganska tvehågsna om de egentligen vinner på att synas för tydligt tillsammans. Varför avstår de annars från att ta fram en gemensam logga? Varför betonar de att de vinner fler väljare på att betona varje partis egen identitet?

Sanningen är förstås den att framför allt Miljöpartiet börjar inse att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna riskerar att bli en belastning. Det illustreras intressant av Paulo Silvas "felsägning":
- Vem som helst ska kunna göra en insats för de gröna... förlåt, de rödgröna

Och Vänsterpartiets socialistiska radikalism är förstås en stor black också om Mona Sahlins krackelerande trovärdighet.

Så tyvärr, s-bloggare, mitt intryck är att era partier är långtifrån klara med hur den rödgröna alliansens valstrategiska värdet ska värderas.

Och den viktigaste frågan kvarstår förstås: Var och hur är den gemensamma politiken?

Intressant? Andra bloggar om , , , , , , vänsterpartiet

Slarvigt, Kjöller!

I en krönika i dagens DN anklagar Hanne Kjöller min och mina partikollegors debattartikel som publicerades i samma tidning i tisdags för att vara inkonsekvent. Kjöller menar att vårt förslag om rätt för patienten till en kvart hos läkaren står i motsats till ambitionen att undvika centralt detaljstyre i vården. Hon skriver bland annat att ”den som argumenterar för individanpassade lösningar torde få det rätt knivigt att förklara varför läkare och patient ska sitta av besök som kan vara avklarade på fem minuter.”

Kjöller misstolkar vårt förslag till att det skulle röra sig om en skyldighet att "sitta av" 15 minuter. Att införa en sådan regel ter sig naturligtvis absurt. Vill patienten inte ta upp fler hälsoproblem är läkaren självfallet inte skyldig att dra ut besöket längre. Avsikten med förslaget "rätt till en kvart" handlar om att ge patienten en garanti att kunna ta upp mer än ett hälsoproblem vid korta besök om han/hon så önskar.

Vårt förslag bygger både på egna erfarenheter och många vittnesmål från patienter. Både före och efter vårdvalets införande förekommer det för ofta att läkare avfärdar patienter som vill ta upp ett hälsoproblem till när de ändå är inne för ett besök med beskedet att "då får vi boka en ny tid". Det kan hända även efter ett mycket kort besök på två-tre minuter som för att t.ex. förnya ett recept, klämma på en svullen fot eller diagnosticera svinkoppor. Patienterna - som ogärna går till läkaren i onödan - upplever detta som stötande.

Den centralstyrning vi kritiserar är den gamla tidens direktstyre över vårdcentralerna. Vårdvalet har dramatiskt ökat friheten. Därmed inte sagt att skattebetalarna och patienterna inte har rätt att ställa krav för de pengar som de ersätter vårdgivarna med. Det fina med förslaget om "rätt till en kvart" är att patienten kan förstå sina rättigheter och hjälpa landstinget att utöva kontrollen att de efterlevs. Det kommer att minimera behovet av byråkratisk efterkontroll.

Hanne Kjöller angriper vidare vår punkt om att införa ett vårdombud baserat på intryck från TV-programmet "Kvartersakuten". Programmet är knappast en tillräcklig utgångspunkt för ett angrepp eftersom det handlar om helt olika patientgrupper. Vi skriver dessutom att förslaget handlar om att skapa snabbare och enklare vårdkedjor för patienter som har behov av vård som inte vårdcentralen kan bistå med. Vi ser idag hur patienter – ofta äldre och multisjuka – slussas fram och tillbaka mellan vårdinstanser, remisser tappas bort och ofta får patienten själv kontakta vårdgivaren för att få den vård de ska vara garanterade.

Samtliga punkter i vårt förslag till ett nytt Vårdval handlar om att sätta patienten i centrum. Följaktligen har vi konsekvent hållit fast vid det som är vår utgångspunkt. Det sker bäst genom en kombination av informerad valfrihet, driftigt vårdföretagande och tydliga patienträttigheter.

Läs också Dagens medicins två artiklar. Hans Åberg, folkpartistisk landstingskandidat, har också framfört läsvärda reflektioner på sin blogg där jag också lämnat en kommentar.

Andra som har bloggat om detta: Per Ankersjö

Intressant? Andra bloggar om vårdvalet, vårdval, vårdval stockholm, hälsoval stockholm, centern, centerpartiet, alliansen, stockholm, stockholms läns landsting, Gustav Andersson, Hanne Kjöller

onsdagen den 24:e mars 2010

Spännande debatt om Centerförslagen

Dagens Medicin har följt upp min, Kajsas och Tages DN-debatt från igår. Uppenbarligen har förslaget om "rätt till en kvart" retat upp en del läkare. Samtidigt bekräftar vissa - helt eller delvis - att det behövs ett nytt bemötande från läkarens sida.

Dessutom hör patienter av sig till mig personligen och berättar om situationer där läkare omedelbart velat boka en ny besökstid så fort patienten tagit upp en ny fråga.

Några förtydliganden är på sin plats:

- Det handlar om en rätt för patienten att ta upp mer än ett hälsoproblem vid samma läkarbesök, inte om en skyldighet för patient och läkare att nödvändigtvis "sitta av" en kvart tillsammans.

- Det är viktigt att både patient och läkare förstår hur patientens rättigheter ser ut. Därför måste de vara lätta att kommunicera och förstå.

- Förekomsten av detta beteende hos läkare har nog funnits i vården i Stockholm både före och efter Vårdvalet. Själv blev jag bryskt tillsagd att boka en ny läkartid när jag försynt förde ytterligare hälsofrågor på tal såväl 2005 (innan Vårdval Stockholm) som 2009. Den analysen styrks också av att vårtiderna i genomsnitt inte har blivit kortare efter att vårdvalet infördes.

Noterar för övrigt att Hans Åberg bloggar intressant om vår artikel. Mårtensson ger en positiv respons och Niklas Lindgren utvecklar intressanta resonemang om LEAN och vårdvalet.

Andra som bloggat om detta: Kent Persson, Raymond Svensson, Oscar Sundevall, Ulrika Falk, Lila Ericsson, Christer Jonsson, Per Ankersjö, Magnus Persson,

Intressant? Andra bloggar om vårdvalet, vårdval, vårdval stockholm, hälsoval stockholm, centern, centerpartiet, alliansen, stockholm, stockholms läns landsting, Gustav Andersson

Kan Gåshaga bli ett nytt Vaxholm?


I förra veckan bekräftade Landstingsfullmäktige den överenskommelse som slutits mellan Stockholms läns landsting och Lidingö kommun om upprustning av Lidingöbanan. Det är en hjärtefråga för Centerpartiet som räddade banan från nedläggning i början på 80-talet tillsammans med Vänsterpartiet och Moderaterna.

Banan kommer att byggas ihop med Spårväg City, ett spårvägsbygge som precis har satts igång och som socialdemokraterna nedsättande kallar NK-Express men som i själva verket kommer att bli en modern spårlinje från Västra Kungsholmen över City till Djurgården och Ropsten.

En effekt av detta är att vi plötsligt har en toppmodern sammanhängande spårförbindelse mellan Stockholms innerstad och den fashionabla stadsdelen Gåshaga på östra Lidingö. Detta kan skapa helt nya möjligheter för både kollektivtrafiken till sjöss och för besöksnäringen i skärgården.

Kommunpolitikern Paul Lindqvist (M) på Lidingö ställer sig frågande till varför vi inte kontaktade honom först. Landstinget är arenan för regionalpolitiken i länet, och det ligger på vårt ansvar att ombesörja skärgårdstrafiken och planera för regionens infrastruktur. Därför är det också naturligt att jag som skärgårdsansvarig politiker kan utveckla idéer som berör Lidingö och andra skärgårdskommuner.

Med detta sagt är det givetvis en förutsättning att det finns ett kommunalt intresse för idén att göra Gåshaga till en ny knutpunkt för skärgårdstrafiken. En fri och öppen diskussion om hur vi ska utveckla den inre skärgården är i vilket fall i min mening välgörande för att få fram nya idéer - det hoppas jag att Paul också tycker.

Från Centerpartiets sida kommer vi utveckla idén ytterligare och hoppas kunna driva den om det finns förutsättningar. Moderaterna i Lidingö är givetvis välkomna att göra gemensam sak med oss.

Intressant? Andra bloggar om Gåshaga brygga, Gåshaga, Lidingö, Lidingö stad, stockholms skärgård

tisdagen den 23:e mars 2010

Obehaglig estetisk perfektionism hotar Gröna Lund

"Stockholmare för Djurgården" skriver på DN:s Stockholmsdebatt att Gröna Lund är för stort för Djurgården och stör bebyggelsen och miljön för mycket. Per Ankersjö och landstingskandidaten Lukas Forslund gick snabbt i ett välmotiverat svaromål.

Det är naturligtvis en hårresande idé att Gröna Lund skulle kastas ut från Djurgården. Det är lyckligtvis inte något realistiskt förslag då det skulle väcka en folkstorm som en aldrig så välansedd skara kultur- och societetspersonligheter kan uppväga. Men det är ändå värt att diskutera på grund av den lite obehagliga doft av estetisk perfektionism som deras debattinlägg andas.

Djurgården är en skyddsvärd miljö, men mycket just därför att den har både ett prunkande parklandskap och mängder av folknöjen och kulturinstitutioner som lockar människor till ön.

Att gå från ett välmotiverat skydd mot omfattande exploateringar till att vilja kasta ut en av öns viktigaste kultur- och nöjesinstitutioner för att den inte faller artikelförfattarnas sekelskiftesideal i smaken är i själva verket antikulturellt och i mina ögon stridande mot en sund pluralistisk kultur- och samhällsutveckling.

Det doftar samhällsstädning över det hela, en slags socialkulturell ingenjörskonst. Det är att sätta det enhetliga idealet framför de många människornas mest spontana och genuina glädjeämnen. Sällan har en attityd som finns på sina håll i samhällsbyggnadsdebatten fått ett så övertydligt uttryck. Det är lite sorgligt att så många så intelligenta och kulturellt lysande personligheter ikläder sig denna attityd.

Bloggar: Per Ankersjö, Magnus Andersson, Fredrick Federley, Per Hagwall, Johan Hedin, Olov Lindquist, Oscar Sundevall.

Andra bloggar om , , , , , , , , NIMBY, YIMBY

Utan (C) hade sprutbytet inte kommit till beslut.

Idag fattade Hälso- och sjukvårdsnämnden beslut om ett paket av åtgärder för att minska smittspridning bland sprutnarkomaner. Bland annat innebär det att sprutbyte införs på försök (Radio Stockholm, Ekot). Birgitta Rydberg, som har narkotikafrågor under sitt föredragningsansvar, har på ett föredömligt sätt drivit fram ärendet trots att entusiasmen inte varit stor från vare sig moderaterna eller Hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning. Stor heder åt Birgitta, både för hennes politiska skicklighet och för hennes modiga omsvängning i sprutbytesfrågan.

Ändå vågar jag denna dag säga att det inte hade blivit något beslut om sprutbyte utan Centerpartiet. I början av mandatperioden var det bara vi och kristdemokraterna som var för sprutbyte i alliansen. Både Folkpartiet och Moderaterna var mot. Bland oppositionspartierna hade socialdemokraterna bromsat frågan under åren 2003-2006 då de styrde med (mp) och (v) men efter valet svängde de och började tillsammans med ff. a. Vänsterpartiet driva på för ett sprutbytesprogram.

Hösten 2007 hettade det till i frågan när Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) skulle ta ställning till ett initiativ från (s), (v) och (mp). Jag minns inte på rak arm om det var en motion eller någon form av skrivelse.

Hur som helst snackade jag och Pia Lidvall i kristdemokraterna ihop oss inför Alliansens förgrupp (det möte när allianspartiernas HSN-ledamöter träffas och bestämmer hur de ska hantera det kommande HSN-mötet. Vi bestämde oss för att gemensamt rösta med oppositionen om vi inte fick igenom en seriös utredning av sprutbytesfrågan. Och eftersom (c)+(kd)+(v)+(mp)+(s)=majoritet visste (m) och (fp) att det var ett trovärdigt hot. Efter ett stormigt möte fick (m) och (fp) ge efter. På grundval av en text som jag författat tillsammans med Pia Lidvall inför mötet yxades ett uppdrag om en utredning till och detta blev sedan HSN:s beslut.

Det är denna utredning som rekommenderade sprutbyte på försök i kombination med en rad andra åtgärder. Och det var denna kombination av åtgärder som gjorde det möjligt för Birgitta Rydberg att ändra uppfattning.

Utredningen hade inte kommit till stånd under denna mandatperiod utan Centerpartiets (och Kristdemokraternas) ställningstagande och bestämda strategi. Och då hade vi inte fått en grundlig analys av frågan och ett heltäckande paket av åtgärder som många tidigare sprutbytesmotståndare känner sig trygga med. Och då hade det inte heller blivit något beslut idag.

Nu ska erkännas att det fortfarande krävs beslut i Stockholms stad eller i någon annan kommun i Stockholms län för att sprutbyte ska bli verklighet. Man kan nog gissa att ett sådant beslut inte kommer helt lätt eftersom moderaterna är emot också i staden. Men agerar (c)+(fp)+(kd) lika resolut i stadshuset bör ett beslut kunna fattas innan valet i september.

Se även tv4 Stockholm för ett inslag om beslutet

Intressant? Andra bloggar om sprutbyte, sprutbytesprogram, stockholm, stockholms läns landsting, birgitta rydberg, pia lidvall, kristdemokraterna, folkpartiet, moderaterna, centern, centerpartiet, alliansen

måndagen den 22:e mars 2010

Fem punkter för ett bättre Vårdval Stockholm

Idag skriver jag ihop med Kajsa Hansson och Tage Gripenstam - ledamöter i gruppstyrelsen i Centerpartiet i Stockholms läns landsting - på DN Debatt om hur vi vill utveckla Vårdval Stockholm under kommande mandatperiod. I Alliansen här i landstinget har vi gett HSN-förvaltningen i uppdrag att utveckla ersättningssystemet för Vårdvalet. I debattartikeln skriver jag och mina medförfattare om hur Centerpartiet vill att modellen ska se ut.

Vårdval Stockholm har sedan starten 2008 skapat markant bättre tillgänglighet, nöjdare patienter och högre kvalitet i primärvården. Majoriteten av alla patienter i primärvården i Stockholm får idag träffa en doktor samma dag de bokar tid. På så sätt har Vårdvalet uppnått sitt huvudsyfte – nämligen att skapa bättre tillgänglighet.

Det förslag vi i Centerpartiet presenterar, syftar till att höja ribban för kvaliteten ytterligare. Detta ska ske genom ökad grundersättning för vårdtunga patienter, förtydliga husläkaruppdraget, att genom ökad information och öppna jämförelser göra det möjligt för patienter att jämföra den rent mediciniska kvaliteten i vårdvalet, lyfta fram sjuksköterskerollen samt ge alla patienter rätt till en kvarts besök på vårdcentralen.

Vårdvalsmodellen måste ha som utgångspunkt att ge de bästa förutsättningarna både för entreprenörskap och hög kvalitet för patienterna. Därför måste också den fria etableringsrätten vara en grundstomme inom Vårdval Stockholm. Den fria etableringsrätten har varit den största drivkraften för nystartandet av de 35 nya vårdcentraler som tillkommit efter sjösättandet av reformen.

Vi vill nu ha en diskussion inom Alliansen och om förutsättningar finns, även med oppositionen, om vårdvalets framtid. En blocköverskridande politisk överenskommelse om Vårdval Stockholm är det bästa för att ge vården och dess personal långsiktighet i sitt arbete. Vi Centerpartiet hoppas därför att även övriga partier är redo att ta nästa steg i Vårdvalet.

Slutligen kan jag konstatera att min bloggmotståndare Peter Andersson i sitt inlägg om vår artikel, tycks ha läst förslaget slarvigt. Med anledning av den femte punkten i förslaget om vårdvalsmodellen där vi föreslår en rätt för patienten till en kvarts besök, anklagar Andersson oss i Centerpartiet för ”ryktespolitik”. Detta för att vi nämner de uppgifter som florerat från olika håll om att läkarna skulle boka in korta och snabba besök.

Undersökningar har visat att farhågan om tendensen att ta fler korta besök inte är så vanligt att det påverkar statistiken. Det vi i vår debattartikel menar är att det finns en tänkbar lucka i modellen som gör det möjligt att dra fördel av systemet på detta sätt. Och uppenbarligen finns det exempel på att patienter upplevt situationer där läkaren omedelbart velat boka ett nytt besök om patienten tagit upp någon ytterligare fråga. Förmodligen har sådant beteende funnits också före vårdvalet för besöksrelaterad ersättning är inte ett nytt fenomen.

Vi anser därför att det är klokt att ge patienterna en garanti i form av en ”rätt till en kvart”. För övrigt är det i vårdvalsdebatten i så fall oppositionen som sysslar med ryktespolitik, eftersom kritiken om att läkarna eftersträvar korta besök ännu inte kunnat styrkas.

Se även TV4 Stockholm för ett inslag om vår idé för ett bättre vårdval.

Andra som bloggar om detta: Kent Persson, Raymond Svensson, Oscar Sundevall, Ulrika Falk, Lila Ericsson, Christer Jonsson, Per Ankersjö, Magnus Persson,

Intressant? Andra bloggar om vårdvalet, vårdval, vårdval stockholm, hälsoval stockholm, centern, centerpartiet, alliansen, stockholm, stockholms läns landsting, Gustav Andersson

Debatten avspeglar inte förtroendet


Läser man bloggar som Alliansfritt Sverige kan man kanske som utomstående få intrycket av att det är hela havet stormar i Centerpartiet. Det är inte bilden jag får på interna möten, och nu senast på kommundagarna - där till och med en och annan journalist som bevakade tillställningen fick erkänna att det var svårt att hitta kritiska röster.

Därför kan det vara bra att få siffror svart på vitt: Det finns ingen partiledare i Sverige som har högre förtroende bland sina egna än Maud.

Det är ett faktum som förtjänar lika mycket uppmärksamhet som att det finns ingen partiledare som har mindre förtroende än Mona Sahlin. Märkligt tyst bland vänsterbloggare dock, både kring Maud och Monas siffror..

Läs även Per Ankersjö

Andra intressanta bloggar om , , , , , , ,

torsdagen den 18:e mars 2010

(C) följer utredningen om sprutbyte - inte hälso- och sjukvårdsnämndens tjänstemän

I december förra året presenterades landstingets och Stockholms stads utredning om sprutbytesverksamhet för injicerande narkomaner. Utredningen rekommenderade bland annat införande av en försöksverksamhet med sprutbyte som en del i en samlad strategi för att begränsa smittspridningen bland intravenösa missbrukare.

Sedan dess har Moderaterna i landstinget gått ut med ett blankt nej till sprutbyte, medan den tidigare negativt inställda Birgitta Rydberg (FP) svängt i frågan. Ärendet är sedan tidigare bestämt att tas upp Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) på tisdag nästa vecka och i morse kom tjänsteutlåtandet från HSN-förvaltningen. Bättre sent än aldrig...

Tjänstemännen föreslår bland annat att för närvarande inte införa ett sprutbytesprogram. Detta är i sig ganska förvånande, då förslaget går stick i stäv med sprutbytesutredningens rekommendationer. Det är dock inget felaktigt i det.

Den så kallade "tjänstemannahedern" innebär att ansvariga tjänstemän ska lägga fram förslag i linje med fattade politiska beslut och därutöver sin egen bedömning. Det syftar till att hindra partipolitisk styrning över tjänstemannaförslagen och det ska säkra att förslagen i största möjliga utsträckning står på saklig grund samt kan användas med förtroende av både majoritet och opposition.

Lite märkligt är det därför att det inte någonstans i det fyra sidor långa dokumentet återfinns en motivering till förslaget. Det är förvaltningens uppgift att ge en allomfattande bild av aktuella förhållanden, för - och nackdelar till varje ärende. Det är nu svårt att se om tjänstemännens förvaltning bidrar med någon fördjupad kunskap som förtjänar politikernas uppmärksamhet inför beslutet.

Centerpartiet håller fast vid vår uppfattning att sprutbyte är en fråga om smittskydd och följaktligen också om att rädda liv. HSN-förvaltningens förslag ger inga skäl för oss att ändra detta ställningstagande.

Vi kommer alltså att rösta emot tjänsteutlåtandets förslag till beslut.

Från mitt och Centerpartiets liberala perspektiv måste människor mötas i den situation där de faktiskt befinner sig. Hemlösa injektionsmissbrukare har en oerhört mycket högre ohälsa och dödlighet än andra grupper.

Frågan om sprutbyten har dragits i långbänk alltför länge. Jag hoppas att Hälso- och sjukvårdsnämnden kan få till ett resolut politiskt beslut i frågan - med eller utan stöd från Moderaterna.

DN skriver om detta i dag, och Birgitta bloggar.

Läs även
Mark Klamberg, Seved Monke, Anna Starbrink, Raymond Svensson.

Intressant? Andra bloggar om sprutbyte, sprutbytesprogram, stockholm, stockholms läns landsting, birgitta rydberg, folkpartiet, moderaterna, centern, centerpartiet, alliansen

onsdagen den 17:e mars 2010

Dag Larsson är den som trixar med köer


Korrekta väntetider 2008-2009


Uttrycket lögn, förbannad lögn och statistik känns tyvärr träffande när jag läser Dag Larssons sågning av vårt arbete med att minska köerna i sjukvården.

Dag skriver: Nå minskar köerna? Nej tyvärr..... Väntat längre än vårdgarantin 2006: 13570 patienter. 2010: 20417 patienter (HSN statistik)

Låt mig först konstatera att oavsett om köerna är 1000 personer eller 20 000 är det inte OK. Vårdgarantin ska vara just en garanti, det finns därför mycket arbete kvar att göra. Jag är inte nöjd med hur situationen ser ut.

Med det sagt går det inte att jämföra 2006 med 2010 på det sätt som Dag gör. 2006 rapporterade nämligen 30% av vårdgivarna över huvud taget in statistik. Mörkertalet över väntetider var stort. Vi i Alliansen har gjort det obligatoriskt att rapportera in köer. Därför är vi i dag uppe i 97% inrapporteringsgrad.

Köstatistiken ser ut därefter. Men detta betyder inte att köerna i absoluta tal är större 2010 än 2006 - bara att vi har bättre uppfattning om hur många som faktiskt väntar.

Den mest färska statistiken visar att i januari 2010 väntade 13% på behandling över 90 dagar (gränsen för vårdgarantin). När Dag var sjukvårdslandstingsråd vid sitt sista år vid makten var andelen som väntade längre än 90 dagar tidvis över 50% (!).

Dag Larsson kritiserar också begreppet "självvald väntan". Kritiken andas en okänslighet. Det finns ju faktiskt människor som väljer att vänta: Det kan vara för att få en viss läkare, komma till en särskild mottagning, eller för att en (enkel) operation krockar med jobb och annat.

Det måste vi som politiker respektera. Däremot ska vi göra allt vi kan för att de som vill komma, här och nu, till en läkare ska få göra det med så liten - helst ingen - väntan som möjligt.

Intressant? Andra bloggar om Dag Larsson, socialdemokraterna, val2010, centerpartiet, centern, alliansen, stockholm, stockholms läns landsting, vårdval stockholm, vårdval

tisdagen den 16:e mars 2010

Socialdemokraterna - För halva nyttan med Lidingöbanan


I dag fattade vi på landstingsfullmäktige det, vågar jag påstå, historiska beslutet att rusta upp Lidingöbanan med bl.a. nya vagnar och signalsystem. Spårvägen har länge legat i strykklass, med gamla vagnar och eftersatta spår.

Så sent som på 80-talet försökte Socialdemokraterna lägga ned Lidingöbanan. Då var melodin att all kollektivtrafik skulle utgöras av bussar. Tack vare en "ohelig" allians mellan C, M & V lyckades vi rädda spårvägen, och nu beslutar vi om att rustar vi upp den. 2014 kommer nya Lidingöbanan vara igång.

Socialdemokraterna har svängt sedan dess och är nu med på "tåget".

Men (S) är fortfarande bara för halva nyttan med banan. Spårväg City, den spårvagnslinje som ska ansluta till Lidingöbanan vid Gåshaga och dras genom City till Kungsholmens västra strand röstar de fortfarande emot.

Min poäng är att infrastruktur inte kan planeras med tunnelseende där en satsning ställs mot en annan. Halva nyttan med Lidingöbanan är att den länkas ihop med annan infrastruktur.

Det är en poäng som verkar vara förlorad även på MP & V som ensidigt riktar in sig på att vara emot Förbifart Stockholm - också en infrastruktursatsning som måste ses i ett helikopterperspektiv.

Intressant? Andra bloggar om lidingöbanan, lidingö kommun, lidingö, spårväg city, tvärbana, tvärspårväg, centerpartiet, centern, alliansen, stockholms läns landsting, stockholm

måndagen den 15:e mars 2010

Kommer förbifarten att offras eller inte?


Miljöpartiet började redan för tre år sedan driva det ultimativa kravet att en förutsättning för en vänsterregering är att Förbifart Stockholm offras. Så sent som i höstas bloggade jag om att MP upprepade att det "finns ingen vänsterallians" i landstingsvalet p.g.a. S-stödet till förbifarten.

När miljöpartisterna i stadshuset nu är ute och återigen deklarerar att de säger nej till Förbifart Stockholm är det inget nytt under solen - däremot ett intressant besked att kravet med stort K ligger fast.

Intressant eftersom förbifarten har både ett förkrossande folkligt och parlamentariskt stöd. Frågan måste därför ställas igen, ska Mona Sahlin och Carin Jämtin offra nödvändiga infrastruktursatsningar för Stockholms län bara för att få med V och MP?

Det skulle vara en journalistisk välgärning av mått att granska detta krav när den samlade vänsterns parlamentariska sammanhållning tycks hänga på ett enda vägprojekt. Det är upplagt för besvikelse för någon: Antingen (MP) och (V), eller (S) och stockholmarna.

Intressant? Andra bloggar om Miljöpartiet, MP, centern, centerpartiet, alliansen, förbifart stockholm, förbifarten, stockholm, socialdemokraterna, mona sahlin, carin jämtin

S gillar privata S:t Görans sjukhus - V & MP vill socialisera det


Stridbara S-politikern Ilja Batljan är socialdemokraternas toppnamn till landstingsvalet i höst. Nyligen besökte han privatdrivna mönstersjukhuset Capio S:t Göran och deklarerade i ett pressmeddelande:

Tiden är förbi då vi socialdemokrater såg på privata aktörer som något problematiskt i vården

En i högsta grad välkommen svängning av Ilja, även om Socialdemokraterna hitintills mest har agerat släpankare för Alliansens arbete att få fler entreprenörer i vården. Något som exemplifieras i "hälsoval Stockholm", där oppositionen gemensamt accepterar grundbultarna i Vårdval Stockholm så nära som på den fria etableringsrätten.

Inställningen tycks vara att vi kan inte göra oss av med entreprenörer, men vi kan ändå göra det ganska svårt för dem genom att tvinga dem genom politikens nålsöga.

Så vad kommer Capio St:Görans och de 1500 anställdas öde bli om vänstern skulle vinna valet 2010? Socialdemokraterna gillar plötsligt sjukhuset - men Vänsterpartiet liksom Miljöpartiet skriver i sina respektive budgetförslag för 2010 (s. 23 resp. s. 8) att sjukhuset ska socialiseras.

Om de två vänsterpartierna V & MP får bestämma ska det faktiskt inte finnas några privat drivna men offentligt finansierade akutsjukhus. Hoppsan, Ilja.

Jag instämmer därför med kollegan Birgitta Rydberg: För den som gillar mångfald är det säkrast att låta vänstern fortsätta fyra år till i opposition.

Intressant om , , , , , , , , , , , , , ,

lördagen den 13:e mars 2010

Intelligent men fel: Lena Andersson om RUT

DN:s vänsteralibi Lena Andersson (s) utvecklar idag den mest intelligenta kritiken av RUT-avdraget hittills i ett försök att komma den vacklande Mona Sahlin till undsättning. Hon menar att hushållsnära tjänster skiljer sig från t.ex. hantverkartjänster eftersom den som jobbar i hemmet inordnas i hemmets känsliga maktförhållanden. Till skillnad från andra jobbtransaktioner utförs denna inte på neutral mark. Det är bestickande.

Men hon har fel. Dagens hemstädare är inte anställda av familjerna som 40-talets hembiträden. De är anställda av företag som bygger varumärken på kvalitet, trygghet och självförtroende. Den patriarkala arbetsrelation som Lena Andersson beskriver existerar alltså inte. Åtminstone inte bland de vars tjänster köps med hjälp av RUT-avdragets maximalt 50.000 kronor. Tvärtom har hemstädarna arbetsgivare som har ett starkt intresse att bygga en god relation med sina medarbetare för att säkra ett gott arbetsresultat. Troligen är detta intresse av motiverad personal betydligt större än i både äldreomsorgen och kontorsstädningen där köparnas krav sällan är lika höga.

Därtill kommer att hemstädning utvecklas mot en alltmer standardiserad tjänst som ställer krav också på köparna. T.ex. är det ofta ett villkor att hemmet ska vara förstädat så att oredan inte hindrar städarna att avlägsna smuts och damm.

Dessutom sker nästan all hemstädning när köparna befinner sig på arbetet. Med andra ord träffas städare och köparna nästan aldrig. Och då är det för mig en gåta var den maktutövning som Lena Andersson beskriver kan utföras.

Slutligen är värderingarna i dagens samhälle idag helt annorlunda. Den medelklass som är de vanligaste köparna av tjänsterna ser sig inte som några övermänniskor. Oftast har de dåligt samvete för att de inte hinner med livspusslet på egen hand. Och lika ofta känner de en skamsen tacksamhet mot de professionella städare som mot anständigt betalt hjälper dem.

Den fråga man vill bolla tillbaka till Lena och hennes kamrater i vänsterblocket är: Tror du att de som arbetar med hushållsnära tjänster har den starkaste ställningen om de anställs svart eller vitt - med hjälp av RUT-avdraget?

Intressant? Andra bloggar om hushållsnära tjänster, RUT-avdraget, RUT, socialdemokraterna, Mona Sahlin, Thomas Östros, centerpartiet, Maud Olofsson, rödgröna, val 2010, hushållsnära, Lena Andersson (Signerat Kjellberg, Kulturbloggen, Helen Törnqvist)